Betydelse/definition
Tillstånd då hjärnvävnad dör p.g.a. ischemi, d.v.s. otillräcklig/bristande/upphävd blodtillförsel, i en del av hjärnan p.g.a. att ett blodkärl till detta område täppts till.
Användning/fördjupning
Hjärninfarkt är den vanligaste formen av slaganfall. En avgränsad del av hjärnan skadas p.g.a. en tromb (blodpropp) i en tillförande artärgren. Tromben kan ha bildats i hjärnans blodkärl, lossnat från ett aterosklerotiskt plack (åderförkalkning) i arteria carotis (halspulsådern) eller kastats ut från väggförändringar i hjärtat.
