Betydelse/definition
Icke brytande; som inte bryter sönder.
Användning/fördjupning
T.ex. en kropp som inte bryter ljusstrålarna eller inte är förmögen att bryta ljus.
Ordets ursprung (etymologi)
Av nylatin aclasticus, av aclasia, av grekiska a (utan, icke-, o-) + grekiska klan, klaein (bryta) + nylatin -icus (som avser/tillhörande [suffix för att forma adjektiv]).
