cement

Betydelse/definition

1. Kroppens mjukaste hårdvävnad som utkläder tandroten, är cellulärt apikalt och acellulärt koronalt. Denna cement utgör ett fäste för rothinnan.
2. Material som bl.a. används vid fastsättning av gjutna konstruktioner.

Ordets ursprung (etymologi)

Av latin caementum (stenbrott, murbruk, stenmassa, huggen sten), av caedo (hugga).